Slängde ihop mina väskor 04.30 imorse som jag packat dagen innan, dränkt i bakfylleångest.
Clay var en ängel som skjutsade mig och Karin till flygplatsen.
Chris blev dagens andra ängel som ordnat boende och sällskap till oss i Austin.
Nu ligger jag och Karin i varsin soffa hemma hos hans "somewhat Austin honey" och hennes vän. Imorgon ska de visa oss staden.
Life is good.
Sverige kan vänta. Helst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar