Tittar på dokumentär om den tillväxande barnagan i Sverige och känner misstro för rättsväsendet och misstro för människors påstådda förnuft.

Hur kan Sveriges Television i en nyhetssändning referera till en 12-årig pojke som blivit misshandlad som "stökig"?

Hur kan det finnas så mycket enkelspåriga människor som aldrig tycks reflekterat över hur saker och ting förhåller sig? Som aldrig lyckats se utanför sin egen obetydliga bubbla?

Och hur ska jag orka gå omkring och vara arg hela livet.