Livet är en fest

Lördagkväll.
Jag har satt i mig en halv påse tortillachips med salsa.
Joanna och Linn åkte direkt från Berkeley och american football game till fest hos norrmän i Sunset.
Funderar men kommer nog inte att orka. Sunset ligger långt borta. Jag skulle bara vilja hänga med någon. Kanske se en film. Prata.

Igår var festligt dock.
Vi började kvällen med att åka till Beauty bar för att se Christopher agera DJ. Tog en femdollars gin&tonic. Åkte i Mr. Pants bil till Mezzanine där känd DJ spelade för kvällen.
Mycket dans. Bra, tung electronica. Fler drinkar och en shot.
Efterhängsna nördkillar utan social kompetens eller självbevarelsedrift.

Dramatisk hemfärd när Mr. Pants tydligen kör mot rött och svänger som om han vore full, vilket han också var. Loaded.
Jag börjar bli så van med denna amerikanska rattfylla att jag inte ens reagerar.
Nadim får hysteriskt utbrott. Vi går ur bilen.
Tjejen i framsätet säger att hon ska gå hem och kill herself. Varför har jag ingen aning om.
Christopher i bakluckan skriker och svär åt Nadim för att vi nu inte har någon skjuts hem.
Tar en taxi till Green & Mason. Hänger till klockan fyra på natten.
Då tar jag bussen hem själv.

Om en vecka har vi en veckas höstlov för thanksgiving (vilket egentligen bara är en ursäkt för att stänga ned skolan och spara pengar).
Ingen som känner för att spontanresa hit och hälsa på mig?

Puss