fredag 25 september 2009

Aldrig aldrig ensam, alltid ensam här

Är det verkligen normalt
Att springa ut från en nattklubb i panik
För att tjejerna dansade på bordet?
För att killarna tittade på mig som om jag vore en bit kött?

Jag vet inte vad som är normalt
Bara att jag kanske måste acceptera min natur

Lyssna till min inre röst
Som man säger
Leta mig till miljöer som uppfyller mig med lyckorus
Inte vemod

Människor som gör mig glad
Kär i livet

Jag tycker om att prata
Har jag berättat det?
Och så tycker jag om att vara innerlig
Och säga sådant som jag menar
När jag menar det
Som om jag menar det

Att börja om från noll
På ett sätt
Men skönt att veta att jag inte tappade bort mig själv
Någonstans över oceanen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar