News Update: No news

Godnatt

Hälsningar till familjen

Folsom street Fair

I söndags var det alltså Folsom Street Fair.
Och jag var där. Förstås.
...

Jag måste nog erkänna att här tog vi oss faktiskt vatten över huvudet.
Bilderna ni ser här är på det trevliga och hanterbara.
Läderfetischism ligger nog snäppet utanför gränserna för min förståelse.
Och det är det få saker som gör.

Better late than never

Full Frontal Friday

Jag har hittat hem.
Det dröjde inte mer än en dag för att beviset skulle komma på att det inte är min sociofobi som ligger till grund för gårdagens panikångest.
Ikväll har vi varit i Castro, gaykvarteren.
Och jag älskade det.
Gay men are gorgeous.
Härlig dans för dansens skull.
Trevliga samtal för samtalandets skull.

På söndag är det bögfestival.
Be there and be queer.

Godnatt

Aldrig aldrig ensam, alltid ensam här

Är det verkligen normalt
Att springa ut från en nattklubb i panik
För att tjejerna dansade på bordet?
För att killarna tittade på mig som om jag vore en bit kött?

Jag vet inte vad som är normalt
Bara att jag kanske måste acceptera min natur

Lyssna till min inre röst
Som man säger
Leta mig till miljöer som uppfyller mig med lyckorus
Inte vemod

Människor som gör mig glad
Kär i livet

Jag tycker om att prata
Har jag berättat det?
Och så tycker jag om att vara innerlig
Och säga sådant som jag menar
När jag menar det
Som om jag menar det

Att börja om från noll
På ett sätt
Men skönt att veta att jag inte tappade bort mig själv
Någonstans över oceanen

Kukinternet.

Idag fick jag tillbaka mitt första amerikanska exam. Det gick bra.
Jag är nöjd.
Men då är det ju inte detta som jag är orolig över heller.

Ikväll ska vi på pint night.
Jag dricker vin och är omättlig på pasta.

Jag och Joanna tittar på flyg till Calgary för att hälsa på Helena.
Eller jag försöker titta, när mitt internet tillåter mig.
Jag lyckades just komma in på en grannes nätverk dock, med alla piggar gröna.
Det är ljuvligt.
Om bara denna stund kunde vara för evigt.

Annars har jag spenderat större delen av dagen med Karin på UCSF-biblioteket.

Nu är piggarna borta igen.
Blir ingen Moneybrother idag heller med andra ord.
Och inga andra bilder heller för den delen.

Note to self: Åk aldrig med buss 30 genom Chinatown.
Det är en fälla!
Proppad långt utöver bristningsgränsen med vresiga asiater och random freaks of nature.

Annars bra och händelserik dag.
Comedy club med andra utbytesstudenter. Fascinerad och förvånad över denna urskog av Holländska skönheter.
Har redan lyckats arbeta upp ett konstant tillstånd av sleep deprivation.

Moneybrothers anlete får vänta ännu en dag.
Nu måste jag gå till sängs innan jag börjar hallucinera.

Godnatt

Moneybrother 4-life

Sjukt trevlig kväll med fantastisk Moneybrother och bra förband - Farewell Typewriter,
Billig red stripe och nya bekantskaper.
Jag stötte faktiskt in i en bekant från mina tonårsår som tydligen pluggar i San José.
På lördag får vi hålla dem en förfest.

Imorgon ringer alarmet klockan sex igen.
På med trikåerna.

Och kan någon tala om för mig hur man tar vettiga bilder i mörker med en Nikon D60, utan spejsad blixt?

Godnatt, min skatt

(Jag har försökt ladda upp en bild från konserten till detta inlägg. Men nu efter att ha väntat 15 minuter på en enstaka jävla bild så ger jag tyvärr upp)

Alcatrasset vetja

Idag har jag haft mitt andra amerikanska exam.
Jag vet att ni tycker att jag är hemskt tråkig som bara skriver skola hela tiden.
För att göra det hela lite mer spännande kan jag i alla fall meddela att det gick bajs.

Jag har doppat mina fötter i havet.
Imorgon ska vi se Moneybrother.
Vi har åkt runt halva jordklotet, för att vara patriotiska.

Tacka vetja Sverige.
Här känner jag mig exotisk.
Och aldrig lika stolt över mitt ursprung som nu.

Team Sweden

Varför tar man överhuvudtaget sina barn till biblioteket? Uppenbarligen inte för att läsa, eller ens låna med sig böcker hem, utan bara för att låta dem gå bärsärkargång på någon annan stackares (mina) nerver for a change.
Det här är faktiskt ett ämne som engagerar mig. Det finns en offentlig plats i hela världen (okej, lätt överdrift) där en människa kan förvänta sig total tystnad. Biblioteket. Är det för mycket begärt?
Den mänskliga hänsynslösheten äcklar mig.

Idag har jag alltså varit på biblioteket, men har nu gått hem. Orsak kan du nog lista ut på egen hand.
Har 130 instuderingsfrågor kvar att göra innan jag kan känna mig nöjd för dagen. Just nu äter jag vinägerchips och dricker pepsi max.

Ikväll ska vi se gratisbio i Dolores Park och ha picknick. Än så länge har jag inte hunnit införskaffa mer än vin dock.
Efter det blir det kanske någon bar.

Oj, jag har försummat min blogg nu igen.

Update:
- gjort mitt första amerikanska exam. Det var ganska simpelt. Tror det gick helt okej. Har dock ett till exam på måndag, denna gång i Virologi, och jag har hört att min professor ska vara en tuff djävel. Men han loves my country så jag tror att jag får några gratispoäng bara av den anledningen. kanske.

- var på pint night igår och gick efter en kvart utan att säga det till någon.
Anledning: klubbar gör mig nedstämd. Ibland. Jag orkar inte prata när jag inte kan höra mig själv tänka. Jag vill bara dansa. En bra klubbkväll kräver att jag är där med mina jämlikar. Eller att jag är full, men jag tycker inte om att vara full, så det tänker jag inte kompromissa med.

- idag blir det mycket plugg. Kanske ska träffa Paulette om hon stannar i stan.

- är inte överpepp för tillfället.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det

Idag gjorde jag allting fel.
Ibland är en händelse så talande.
När hela universum samspelar i ljuvlig harmoni för att få dig att inse att du är ett klantarsle.

Idag skrev jag ut två artiklar i en datasal på universitetet.
Jag började läsa den ena, arbetade frenetiskt med min nyköpta överstrykningspenna.
Blev kissnödig, gick till toaletten, staplade mina artiklar på en pappershållare ovanför toalettstolen.
Vände mig om, tog av mig ryggsäcken. Splasch. Alla papper simmande runt i toalettstolen.
Bara att stoppa ned armen och gräva.

På tal om annat så har jag även träffat min alldeles egna language exchange partner för första gången idag. Tanken är alltså att jag ska lära henne svenska.
Jag hoppas mest att vi ska fika och snacka skit om amerikaner.
Hon verkade härlig, i vart fall.

Ikväll kanske vi ska gå till en bar i Castro som serverar Margaritas för 1 dollar styck.
Studierna kan ta sig.

The American Way

Idag har jag socialiserat med en rånare.
Jag, Linn och Lovisa gick till busshållplatsen för att ta oss downtown till Market street för grönsaksshopping på bondemarknad såhär en söndagsförmiddag.
Bredvid mig satte sig en afroamerikansk kille med guldtänder som, efter att han lyssnat till oss tala en stund på vårt modersmål, frågade oss om vi kom från England. Vi svarade lagom artigt att vi kom från Sverige, utan att bry oss om att upplysa honom om att man i England talar engelska precis som i USA.
Efter ännu några mindre genomtänkta frågor lämnade han oss för att gå in i närmaste kiosk,
slå till butiksägaren, försöka tömma kassan, och sedan strosa vidare lugnt ned för gatan med ett tillfredsställt guldbeklätt grin i ansiktet.
Klart och betart.
Sedan kom polisen, och vår buss.
Och så tänkte vi inte så mycket mer på det.

Hur var din dag?

Och så är det med det

San Francisco må sägas vara en fritänkande, alternativ, liberal stad.
Men i ärlighetens namn är det endast med amerikanska mått mätt.
Kalifornien har ju för tusan en republikansk guvernör.
De må vara den gayvänligaste staden i USA, men homoäktenskap är fortfarande olagligt.
Och de sammanställer fortfarande socialism med kommunism - det vill säga med all världens ondska och elände.
Vilket jag faktiskt aldrig har förstått mig på, denna utbredda rädsla för kommunismen. Nog för att den i praktiken kanske inte är hållbar, men det är väl ändå en vacker utopi i teorin?

Det blev ingen kortfilmsfestival igår, men jag tar igen det ikväll.
Ska möta upp med Paulette och hennes nyvunna kärlek i Haight-Ashbury på en timma.
En drink, en snus, en lördagkväll.

Puss

Haight-Ashbury


Idag blir det Power to the Peaceful med Alanis i Golden Gate Park.
Ska jag våga försöka ta med kameran den här gången?

Med ett glas vin i handen och en snus under läppen sitter jag på mitt rum och pluggar effektivt i väntan på att denna fredagskväll ska ta fart.
Dörrarna i lägenheten är ovanligt stängda och jag kämpar emot en överhängande nedstämdhet.
Det låter dystert, men det ligger i min natur. Säkerligen i mina gener.

Ikväll hoppas jag att det blir kortfilmsfestival i Haight-Ashbury, San Franciscos skate- och pundarkvarter. Kanske lite mer vin. Öppna en ny snusdosa.
Har jag sagt att jag funnit snus att köpa?
Det har jag. I alla fall i San Diego.
Camel.
Och det heter faktiskt snus här också.

Så är det med det.

Till den vackraste

För det mästerliga fotografiet av Umeås stoltaste bygge
Vill jag tacka Kaj

Varje måndag och onsdag har jag 4 timmar håltimma.
Gud vilken dålig planering. Något sånt här ska inte få hända nästa termin. Då ska jag vara ledig minst två dagar i veckan.
Mitt internet är i full gång med att ladda upp en bild, och det har den pysslat med nu de senaste tio minuterna, så jag tänkte att jag lika gärna kunde skriva något i min väntan.
Allt detta slöseri med tid. Det är så olikt mig.
Imorgon har jag slapp dag då jag spenderar mer tid på bussen till och från skolan än i lektionssal. Så är det i och för sig nästan varje dag.

Idag drack jag min första frappuccino.
Den var god.
Halvvägs in kunde jag känna buken spänna mot linningen och kastade resten.
Nu måste jag öva balett.

Vad du har väntat på

Så helvetiskt segt, måste jag bara få säga.
Jag hade ingen aning om hur bortskämd jag var i Uppsala, på kära gamla Upnet.
Jag avskyr att vänta.
Om det inte hade varit för all väntan hade jag försett er med fler bilder.
Om det inte hade varit för att facebook är skit, hade ni fått ett helt album med bilder där.
Det är utom min kontroll.

Vägtrippen

Nyligen tillbakakommen från äkta kalifornikansk roadtrip med utgångspunkt San Francisco och slutdestination San Diego.
På vägen stannade vi till i Santa Cruz, där vår vän och guide Gregory bor.
Där åt vi på min numera bästa restaurang, som jag glömt namnet på. Ett helvegetariskt men samtidigt tokamerikansk hamburgerhak.
Greg slog till på stort med chokladmilkshake, och vi följde honom lyckligt.

Vårt nästa stopp blev San Louis Obispo (street name: Slo), där vi mest bara stannade till för att äta och ta kort prommis genom staden. Vi körde genom universitetsområdet där Greggan gjort college.
Gemytligt.

Natt nummer två spenderades i Santa Barbara. En väldigt fin, medelstor stad. Vi mötte upp med vänner till G och fann oss själva somnandes på soffa under pågående efterfest där det skålades vårdslöst i champagne.

Dagen därpå hade jag mest huvudvärk och var tjurig medan vi passerade genom LA.
Jag har mest fått höra negativa saker om LA - att det mest liknar en stor parkeringsplats. Och det kanske stämmer trotsallt.
Jag knäppte några obligatoriska foton på Hollywood-skylten för att sedan slockna i baksätet.

Tillslut kom vi fram till San Diego. Första kvällen strosade vi omkring downtown och det var fruktänsvart uppklätt och snobbigt. Alla kvinnor såg ut som dockor och alla killar såg ut som skit, men bar förmodligen feta plånböcker.
Och jag tror att jag kanske såg Kendra från Girls of the Playboy Mansion. Vilken lycka.

Dag 2 i San Diego försökte vi oss på att surfa. Jag var den enda nybörjaren, och det hade nog behövts en något grundligare genomgång av tekniken innan vi begav oss ned i vattnet. Men jag kämpade på i alla fall.
Och det var roligt.

Tillbaka i San Francisco.
Imorgon är det skola och jag ska stiga upp klockan 6.
Förbannade vardag, den hittar mig var jag än gömmer mig.

God kväll

You can tell every last boy that you are my man

Det blir visst roadtrip trotsallt.
Med camping, klättring och Highway 1.
Vi ses på måndag!

Internet 4-ever

Nu sitter jag här på vårt nya internet och kan med pust och suck direkt konstatera att det är ganska segt.
Jag har även tillagat min första måltid sedan jag kom hit. Jag har i och för sig värmt på en burrito i stekpannan tidigare, men tycker kanske inte att det räknas direkt.
Min första måltid blev spaghetti med färdig tomatsås. Livet är en fest.

Igår var vi ute och hängde med en kille i min och Karins immunologiklass och hans kompisar.
Det var trevligt, men jag måste säga att han verkar vara en underlig typ.
Men det är väl så, är det någon amerikan som är ivrig att skaffa nya vänner så är det förmodligen något fel på dem.
Fick i alla fall öva lite på engelskan. För än så länge är jag mest svensktalande.

Öh. Nu ska jag göra ett hemprov som påminner mig om min gymnasietid mer än någonting annat.

Annars så verkar det kanske inte som att jag kommer kunna följa med till San Diego i helgen. Men i så fall får jag istället tid till att upttäcka mer av vad San Francisco har att erbjuda.
Jag tror att jag ännu inte gjort mer än naggat i kanterna.

Puss

Dag...?

Varfor maste alla balettlararinnor vara sa stereotypa balettlararinnor?
Maste man vara elak och bitter for att bli en bra dansare?
Jag har borjat fa kanna av min i alla fall. Horde inte mitt namn ropas upp under uppropet sa hon trodde efter att jag kommit forsent och DET GAR INTE FOR SIG ska jag be att fa tala om.
I eftermiddag ska jag kopa balettskor och forhoppningsvis smalta in lite battre i mangden.
Rosa trikaer verkar vara pa modet.

Idag ska jag i alla fall krascha en African-Haitan dance-klass.
Man gor ju trots allt sadant har, kraschar kurser dar man inte hor hemma. Pressar in sig sa manga det bara gar i salen sa lange syret racker till.
Jag alskar afrikansk dans.

Annars sa ar jag ganska nervos av mig an sa lange.
En knut i magen infor varje forelasning. Radd att nagon professor ska stalla mig en fraga infor klassen som jag, som alltid, inte kan besvara. Nu dessutom pa knagglig engelska.
Kanske inte sa knagglig i sociala sammanhang, men definitivt i vetenskapliga.

Jag kanske ska folja med L&J till San Diego i helgen.
Det vore festligt.Vi har trots allt langhelg tack vare Arnolds furlough-program tillsammans med Labor Day.

Saknar er!